Idag har vi 2 födelsedagsmissar att gratulera här hemma! Garras och Ginny! HURRA HURRA!

 

Garras har blivit en stor kille med skinn på nosen. Nyfiken och en riktig SNODDAS för han snor allt han hittar på borden som går att bära bort och gömma. Matglad och benen full av spring och hopp! Och förståss så himla läckert snygg i sin svarta pälskappa.

 

Ginny är en mera självständig dam med lite klös i blicken. Men söt som sockervadd! Fortfarande fertil. Lite tunn i kroppen och trippar fram som en liten fröken. Nyfiken och matglad. Sitter gärna på diskbänken för att invänta något extra gott. Buffandes med huvudet för att göra sig till, ja så klart man smälter. Matte har alltid något gott till denna skönhet.

 

Gracie som flyttat till Nacka i sommras mår bra och har funnit nya kompisar hos en perser och en hund. Hon har blivit kastrat och byggt på sin kropp. Har sommarställe på Åland och får klättra i träden och härja hur hon vill. Hon är helröd och så vacker! Saknar henne mycket. 

 

Gliss bor i Sundsvall och har det kul med sina två småhussar som busar med honom. En stor kille svart/vit med ett fin temperament. Bor i villa med stor altan där han får lapa sol. Mycket päls har han och stor tung kropp.

  

Gaston eller "Gasse" som han kallas bor hos min dotter Elaine i Varberg.

 

Jag hittade en allt för liten kattunge i höstas vid vägkanten och såg till att han blev en frisk och ren kille. Det var ju tur att jag hittade dig, annars hade du inte funnits nu tänkte jag. Funderade på ett namn och mitt i natten vaknade jag upp med ett "TURE" i huvet. Klart han ska heta Ture, för det var ju "tur" att jag hittade dig. Sagt och gjort så fick han flytta till Varberg och till en kompislängtande Gasse. Dom är allra bästa kompisar nu. Elaine och Bennie kan inte tänka sig ett liv utan honom. Tro mig, jag har försökt att få tillbaka honom. (Mest bara på skoj) för att få höras deras reaktioner. Nej aldrig, han stannar här!

 

Gasse och Ture var på besök i julas och Ture travade in bland alla katterna utan tvekan medans Gasse låg stilla och bevakade sin plats med morrningar och fräsningar. På dom sista dagarna försvann alla oljud från denna kille och precis när han skulle åka hem hade han också fått nya kompisar här. 

 

Så nu tar vi fram det läckraste godsaker vi kan hitta för nu ska här firas 2 års kattkalas!

 

Skriv och skicka foton på Era älsklingar så jag får berätta om Er alla andra som flyttat!

 

Tänk på att människans bästa vän är förståss katten!

 

Vid pennan/Nettan & Co

 

 

 

20 november 2014

 

Hej alla kattälskare!

Äntligen fick vi till en tid för ett besök hos Happy kullens Hero! 

Den lilla killen som jag skildes ifrån före jul förra året hade vuxit sig stor och stilig minst sagt.

Det var väntat att han skulle bli kullens bjässe men ändå så blir man alltid lika häpen.

Vilken tyngd, och tyngre kommer han att bli. 

 

Han är idag en trygg kastrathane som gärna styr sina stora språng mot sin kattkompis Missi. En liten sköldpaddshona som är hälften så stor som Hero! Dom är verkligen bästisar.

 

Köpte med mig en kattleksak som tränar och håller katten sysselsatt, (en kula i en bana). Men den som snabbt övertog leksaken var Missi. Hennes tassar passade faktiskt bättre i kulspåret. : )

Men pingisbollarna var roliga tyckte iaf Hero.

 

Tack Pia och Tomas, Ni är fantastiska kattälskare och jag är så glad att Hero fick Er till sin familj.

 

Jag och Tomas tog många bilder, men jag har valt den bilden som var bäst och den tog du Tomas!

 

Naturligtvis är alla välkomna till vårt katteri som har en anknytning med våra katter. Och som alltid tar vi en fika och pratar katt, katt och katter!

 

Ja det var en av mina kattresor. Snart återkommer jag med en ny berättelse!

 

Vid pennan Annette & alla coonisar!

 

 

Till Gracie har jag letat familj länge och äntligen kändes allt så rätt! Hon har flyttat till Saltsjö-Boo min fd hemkommun. Därför kändes det extra roligt eftersom besöken kan bli rätt många! Hon har sällskap av en perserhane och en hund vars ras jag inte kommmer på nu. Men liknar en cockie spaniel. 

Hon får åka till Åland ibland och njuta av skog o natur och hemma har hon en härligt kattgård att härja i. Jag är lycklig och Gracie också!

 

Tack för att Ni tar så väl hand om Gracie!

 

 

 

 

 

7 september 2014

 

Solen lyser bland träden och avger sitt schimmer bland löv och gräs. Man kan ana att hösten är på väg in i vår natur. Blåbär och svamp ger många en fylld korg att ta hem och njuta av under resten av året. Själv ska jag försöka mig på att plocka blåbär.

 

Tiden har gått så enormt fort detta år sedan Happy kullen föddes den 2 september 2013. Jag blickar tillbaka bland alla mina foton jag tog från det dom tog sina första andetag tills dom flyttade. Foton och filmer det är vad man har kvar och är så roliga att titta på. Jag kan nästan höra dom små ljuden av pip och smågnäll när det var matdags vid tuttamagen! 

 

Några kattungar utmärker sig lite extra och jag minns och ler för mig själv. Ingen annan än jag fick i dessa stunder njuta av deras små varma kroppar och deras rörelser och framsteg dom gjorde varje dag. Varje dag vägdes dom för att se att allt var ok.

 

Alla kattungarna fick nya hem men inte alla i vår närhet! Men jag vet att dom får det bra!

Alla var entusiastiska och förväntansfulla över att få hem sin lilla kattunge. Kattställningar inköptes och kattgården började byggas! För vilken katt trivs inte över att få vara ute i friska luften. Där är deras rätta element. Att få jaga fjärilar, trollsländor och humlor. Här hemma är det jaktsäsong från den första myggan till den sista flugan har gömt sig. 

 

Vi har öppnat en sida på Facebook för endast Rökattens kattungeköpare (ägare) som medlemmar. Det är en sluten grupp så inga andra kan komma in på sidan. Här kan vi följa varandras kattungar till vuxen ålder i både bilder och berättelser. Byta erfarenheter eller bara undra över något. Spännande saker som hänt katten både i vått och torrt! Elaine och jag är väldigt nyfikna på nya foton. Maine cooner växer så oerhört fort och förändrar sitt utseende så ibland undrar man, är det verkligen den lilla kattungen som lämnade oss för bara några månader sedan. Sök medlemskap och få godkänt så är du med på Rökattens fb sida!

 

Jag lägger ut några familjebilder här ovan och några ligger redan på Rökattens fb sida. 

 

Ha en under dag

 

Vid tangenterna / Nettan med sina Maine cooner

 

 

Hej alla fans!

Det har gått en väldigt låååång tid sen jag skrev här i bloggen. Men just idag blev jag just helt överförtjust i tanken att slå på tangenterna igen.

 

Här i katteriet är det varmt! Lugnt och fridfullt som vanligt. Katterna har tillgång till både sol och en fullt påkrämad AC i hallen, där även vi tvåbenta ställer oss och pustar ut. Inte utan man längtar "lite" till höstkylan sådana här dagar på 30+.

 

I min kropp spritter det av nytänkt på alla plan. Min energi går inte att ta fel på nu. Men när kroppen mår bra så säger hjärnan Jippiii! Och drar på i 5:ans växel. 

 

Tyvärr har jag inte fått så många bra bilder på H-kullen så att dem går att lägga ut här. Men jag hoppas att dom kommer! Är ju sjukt nyfiken på dom små älsklingarna som jag vårdat och gett all min kärlek till. Men det är kanske svårt att förstå när man inte själv haft en kull lurvbollar. Så om mina kattungeköpare läser detta blir det en uppmaning att skicka nytagna bilder på katten. 10 månaders bilder! Det är bara början på en Maine coon. Den förändras hela tiden i sin exteriör. Även färgen ändras och för att inte prata om pälsen. 

 

Pappa katt Filip har blivit så grov i sin benstomme och en enorm lejonman. Röd o grann. Han är lite sjåpig när det gäller tovtagningar men annars kommer han upp i knät och ger mig franska kyssar och pratar gärna mycket.

 

Jeags vår äldsta avelshane har tyvärr fått problem med mage och njurar och han har varit inne på vattenlavemang två gånger. En sorglig historia. När vet man när man ska flyga till katthimelen? Mitt hjärta brister stundtals när jag jag tänker. "Bara tanken" är outhärdlig men jag är en för kär djurvän att inte låte djuren lida för min skull. Han har fått nytt foder. Ett veterinärfoder som heter Renal och han gillar det verkligen. Magen har kommit igång men han är nog lite tröttare nu. Denna värme gör ju inte att man blir pigg precis.

 

Nej gott folk nu måste jag iväg och jobba för att återvända om några timmar till mitt härliga katteri!

 

Ha det så gott och sola med förstånd!

 

Vid tangenterna Er allas/ Nettan

Ja det är med mer än en tår på kinden och hjärtat hårt dunkande jag måste inse fakta. Det är det svåraste beslut jag någonsin tagit. Jag som drömt om att få fortsätta i det oändliga med mina Maine cooner. Dom är stora härliga robusta och helt enkelt supertrevliga!

 

Under tio år har min familj hängt med på alla mina idéer och resonemang och tillsammans har vi tagit besluten. Nu var jag tvungen att ensam ta detta sorgliga beslut. 

 

Att bli sjuk i kropp och själ är inget som är förutbestämt för någon människa. När förändringen kommer vill man inte inse att man är sjuk. Jag har kämpat och varit tapper som min läkare sa till mig. Många läkare har det varit och ingen kunde göra mig hel igen. Jag som skulle bli frisk och lycklig igen med min familj och alla katterna.

 

Att sköta ett katteri på 13 katter är inte helt lättsamt. Vi har provat att ändra på allt. Men smärtan finns där hela tiden. Ena dagen går allt bra för att nästa dag vara en hel katastrof för mig. Att inte kunna röra sig kvickt och enkelt. Att inte kunna lyfta upp en Maine coon från golvet. Jo jag kan! Men det smärtar i ryggen och benen. Jag som är en ordningens människa och vill ha det rent och fint överallt har fått göra avkall på allt. Att inte orka bada en katt är för mig en katastrof. 

 

Några katter är äldre och har fått sina krämpor och behöver komma till veterinären lite oftare. Det kostar på i själen och på kroppen att bara ta sig dit. För att göra det lite lättare inköpte jag hundvagnar (petstroller) eftersom jag inte orkar bära dom 10 kg tunga killarna. 

 

Jag saknar verkligen att gå på utställning. Inte bara för att få visa mina fina katter utan också denna samvaro med införskattade nya kattvänner där man inte gör annat än snackar katt en hel dag. Inga andra bekymmer finns den dagen. Men dagen efter ja då ligger jag i sängen och har för jäkligt ont.

 

Jag har månat om mina katter som om dom vore mina egna barn. Jag har givit dom det bästa av allt man kan tänka sig. Både inne i huset och utanför där jag lät göra stor katträdgård där vi alla trivs tillsammans. Vi umgås i vått och torrt. Ingen är utanför. Jo lilla huskatten är inte så förtjust i dom stora katterna och har eget rum med skogsutsikt och går ut som hon vill. 

 

Ja nu undrar ni vad är det för fel på tanten. Enkel beskrivning är en uttalad artros med två höftinplantat. Artrosen har spridit sig till ländrygg och ena knät nu. Samt utbredd fibromyalgi.

 

Så jag hoppas i mitt djupaste hjärta att du som orkat läsa detta så här långt förstår att det är viktigt för mig att mina katter kommer till ett nytt hjärta med oändlig kärlek för just "min" katt!

 

Ha det så gott och var rädd om Dig!

 

Vid pennan Annette 

7 januari 2014

 

Idag är en ny dag med nya tag. Hessie letade efter Holly efter hon åkt härifrån. Jag blir så ledsen och som man alltid gjorde med barnen försöker man trösta. Min tröst blev att försöka leka och busa med henne tills hon var så trött att hon somnade bredvid mig. 

 

Idag känns det lite bättre och Hessie har nu ätit lite mat vilket hon vägrade göra igår. Tiden läker väl alla sår eller hur? Tidsmaskinen tickar och livet måste gå vidare vad som än händer. Nu ska vi njuta av underbara Hessie och ge henne all vår kärlek och tid så att hon fortsätter att vara en sån där mysig kurrmaskin. Hessie är också väldigt framåt och kul kattunge. Hon kom bara lite bakom Holly eftersom jag fixerade mig på just henne för att hon skulle bli frisk och stark igen. Hessie snusar i örat på mig så man blir tokigt fnittrig. Håret blir tvättat och man får många pussar av henne. En jätterar tjej är vad hon är. Och hon kommer att komma fram mer nu som ensam kattunge. 

 

Mer berättarhistorier kommer att komma och förståss bilder!

 

Vid tangenterna Nettan och Happy kullen : )

6 januari 2014

 

 

Inatt har jag inte sovit så bra! Vaknade av sprutande diarréer och for upp som skjuten ur en kanon för att hämta hink och spade för att rensa lådan. Men jag måste ha drömt för där fanns ingenting. Måste ha varit min fasa över om Holly nu sista timmarna blev dålig i magen innan familjen skulle komma. Strax före åtta vaknade jag något piggare och återigen med att det sprutade diarréer. Men det här är ju inte klokt vad fasiken händer. Kan jag verkligen drömma så hårt. Alla mådde toppen och likaså jag så det var bara att gå upp och börja förbereda för Hollys avsked från oss.

 

Jag passade på att ta ytterligare en drös med bilder på Holly och Hessie! Vi kan ju alltid titta tillbaka och minnas alla lekar och bus, eller hur Hessie! : ) Tycker så synd om Hessie som nu blir ensam utan sin bästa kompis. Men katter är ju inte som vi människor. Vi saknar ju våra bästisar så det gör ont. Men katten har inte våra känslor. Hur som helst så kom familjen vid 12 och det blev mycket lek och stoj med kattungarna. Flickorna hade haft lite svårt att sova inatt, vilket inte var förvånande. Dom har längtar så jättemycket efter sin Holly. Äntligen så skulle dom få hem henne!

 

Vi gick igenom alla papper och sen tog vi en fika med glass och mazariner. Sen var det dags för familjen att åka hem med Holly. "Ska du inte säga hejdå till Holly" hörde jag någon av flickorna säga. Dom skulle bara veta hur mycket jag pussade och kelade med henne igår. Skippade tv:n för att få vara tillsammans med henne dom sista timmarna. Jo, det kändes i hjärtat när dom gick iväg mot bilen med lilla Holly i säker transportbur. Jag fick svälja många gånger för att inte visa. Man kanske lätt tror att man inte kan känna något med så många katter, men se där har alla fel. Det är väl därför jag behållt en från varje kull (nästintill) för att få tröst i den och kunna följa deras liv härifrån.

 

Holly fick med sig både blötmat och torrfoder från James will be loved samt massor av leksaker och en tygigloo som hon boat i här. Vår doft gör henne tryggare hos sin nya familj.

 

Men nu vill jag visa dom sista bilderna härifrån på Holly. Hessie fick bli plåtad också. Även jag åkte på några bilder som min sambo tog. Tog även en gruppbild på Hollys härliga familj. Vi kommer att hålla kontakt i framtiden!

 

Jag önskar härmed Hollys familj ett stort lycka till med Holly och jag vet att hon kommer att bli

såååå lycklig!

 

5 januari 2014

 

Nya ÅRET har precis börjat! Tänk vad jag hunnit med under "bara" ett år!

Två kullar! Trodde aldrig jag skulle orka, men glädjen att se dessa små underbara kattungar växa och bli egna individer sporrar nåt så fantastiskt! Nu är det snart dags för dom två sista tjejerna att lämna boet. 

 

Den första eller rättare sagt näst sista som flyttar är lilla Holly. Hon flyttar i morgon på sin 18 veckors dag!

Jag kommer att sakna henne otroligt mycket och det gör det ibland med vissa individer som ristat in sin kärlek i mitt hjärta. Hon hade lite otur med första vaccinationen eller om det var avmaskningen för hennes lilla kropp sa stopp! 

Men allt redde ut sig till slut. Hon har vuxit ikapp och är stark, pigg och otroligt nyfiken. Hon är faktiskt den i kullen som varit modigast och mest framåt! Om det var så att Gud hade bestämt att det skulle vara en i varje kull som skulle bli sjuk och även fått välja denna individ så valde han helt rätt. Jag blir lätt väldigt känslig och tar vid mig när något djur inte mår bra och kämpar till det yttersta för att allt ska bli bra igen. Jag har en envishet som jag många gånger fått höra är något negativt. Men med åren kan jag lova att den har varit mig tillgodo. 

 

Nock om detta! Nu har jag tagit massor med foton på mina stjärnmodeller eftersom det är sista chansen!

Min tilltro står i dom nya lyckliga ägarna att skicka mig foton så mycket dom hinner med och även rapportera hur det går och hur dom växer. Självklart ska vi träffas och några ska även ställas ut och gå i avel i denna kull. Vilket jag tycker ska bli så intressant eftersom jag nu drar mig tillbaka och avvecklar mitt katteri på grund av min sjukdom. Det har varit många helt fantastiska år med denna helt enormt vackra ras. Och jag ångrar inte en minut!

Hoppas alla har varit nöjda med mina katter och mitt engagemang.

 

Här kommer nu en helt drös med bilder både bra och dåliga för ibland är även en nackbild rolig!

 

 

 

Onsdag den 18 december 2013.

 

 

Fyra av sex har flyttat och det känns tomt nu. Hessie och Holly är kvar några veckor till och får leka och stoja runt. Dom växer fort nu och jag får rapporter hela tiden från Halon, Haylie, Butten och Hero. Dom trivs och mår jättegott med nya kompisar som är katter och hundar.

 

Har kommit av mig lite med att uppdatera med bilder. Så jag tog mig verkligen i kragen och hade en kul fotostund igår med Holly och Hessie. Så här kommer dom, mina sötanosar! 15 veckor i måndags den 16 dec 2013.