Söndag den 13/1 2013

 

Inatt var den första, utan ett plötsligt uppvaknande av en skrikande "Kalle skrikhals" Gastón!

Så jag känner mig rätt utvilad idag. 

 

Garras ligger gärna på rygg och visar sin härligt svarta mage. Gäspar stort och verkar välmående.

Hans ilröda tunga är bred och lång för att vara en så liten kattunge. Jag tänkte väga honom och närmade mig honom med min hand. 

 

Ett väsande utan dess like hörs. Jag tar upp honom och håller honom intill mig och ljuden upphör. Vad är detta?  Jag lägger tillbaka honom och han låter helt normal igen. Jag ler för mig själv. Rackarns katt, han kan redan fräsa! Han kände en främmande lukt helt enkelt. Tänk att vara så liten och vara så förståndig!

 

Glömde berätta att igår var pappa Filip och hälsade på sina bebbar. Han var så söt när han väldigt försiktigt närmade sig lådan. Naija verkade acceptera att pappa katt kom på en inspektionsrunda. Men när han klev in i lådan blev det för mycket för henne. Han fick iaf lukta på dom en liten stund. Jag släppte ut honom ur rummet och stängde dörren. När jag efter ett tag öppnade dörren, satt han fortfarande kvar. Sötnosen! Undrar just vad han tänkte.

 

Filip bevakar Naija när hon är ute hos dom andra katterna. Han släpper henne inte med blicken ens. Bevakar hennes toabesök och ligger bredvid henne på golvet. Vilket par! Jag tycker förresten att det är bra att hon vill gå utanför kattrummet och lufta sig lite och träffa dom andra. Hon är verkligen social.  

 

Ja så var det dom 5 sinnena: Lukt, känsel, smak, syn och hörsel. Att känna lukt och fräsa vid främmande dofter är ju helt normalt och är deras försvar. Därav fräsningarna idag vid vägningen. Känsel finns men dom kan inte styra sin blåsa och tarm ännu. Det sköter mamma katt om. Smaken förenas ju med lukten och har blivit starkare idag. Syn har dom inte ännu. Och så var det hörseln. Öronmusslan är inte öppen ännu så det är tveksamt. Dom små örontipparna pejlar lite grand så kanske dom hör lite ändå. Men skrika det kan dom.

 

Alla kattungarna mår bra. Det är lite tjiv om tuttarna och får man inte "sin egen" tutte så lägger man sig på kompisen bokstavligen, som lånat den, precis som en gladiator, tills den tappar taget. Segern är vunnen och magen blir äntligen full av go varm kattmjölk. 

 

Ja det finns massor att berätta, men jag tar det bästa ur varje dags händelse.

Ha det så gott. Hälsningar från matte Annette och G-kullen.