Nu har jag äntligen landat. Det bästa med att vara borta en tid och sedan komma tillbaka är att de stora katterna alltid tar emot mig med värme. De blir aldrig rädda för att de inte känner igen mig eller vägrar komma fram och kela, snarare tvärtom! Mysigt är det.

Jag kunde förstås knappt vänta när jag klev innanför dörren, jag passerade köket och hälsade lite snabbt på Felix och Tingeling som satt där . Jag fortsatte genom hallen, förbi kontoret och badrummet, för att slutligen vända mig åt vänster och öppna dörren mot sovrummet (där kattungarna bor). Jag hälsade ivrigt på Naijalie och satte mig bredvid bo-lådan. Jag kunde knappt tro mina ögon, hur stora har kattungarna inte blivit egentligen?! De är riktigt tjocka och liknar små marsvin. Jag kan inte låta bli att gosa med dem heller. Gliss är en speciell karraktär. Han har ett sådant härligt och lugnt temperament! Han bara ligger där och myser, klappar sig på magen och gäspar. Tycker mig se en viss morfar i honom... Eddie var nämligen precis likadan när han var kattunge. 

 

Ikväll tar vi det bara lugnt här hemma. Kameran får packas upp imorgon och vi får se vad jag hittar på för bus. 

Jag veeeet att det är supertråkigt med text, så du ska ha beröm om du läste allt. Vi ses imorgon med lite fler uppdateringar, förhoppningsvis är jag lite piggare och kan berätta mer om hur kattungarna har utvecklats. 

Kram Elaine