Dag och natt flyter snart i varandra. Tycker jag går upp och klär på mig hela tiden.

Nu har jag kunnat släppa lådan lite längre tider. Oron över kattungarna och Naija har

släppt lite grand.

 

Tänk vad duktig moder natur har varit som skapat dessa instinkter hos djuren.

Det står i böckerna att man inte ska hjälpa till vid födslarna utan helst ska man

sitta på händerna. Men det är svårt, mycket svårt, milt sagt.

 

Naija är så noga med att tvätta kattungarna..... hela tiden... hmmm. Hon har sina

ritualer. Har faktiskt tänkt på att börja klocka henne. 

 

Först så diar hon ungarna. Går ur lådan. Lägger sig på golvet bredvid. Sen går hon tillbaka

för att tömma blåsa och tarm. Tvättning igen! Sen tar hon lite egen tid för putsning och vill ut till

dom andra coonisarna. Särskilt till Filip. Dom ligger alltid bredvid varandra. Han har stenkoll på henne. 

Nu får man vara beredd på att hon kan börja löpa igen och det är inte bra för stunden att bli dräktig.

 

Klockan går tick tack tick tack. Sen hör man Naijas väldigt speciella jamande: jag vill in till mina bebisar NU!

Ok, jag kommer! Hon sträcker sig mot handtaget och liksom hjälper till att puffa upp dörren som är stängd. Det skulle inte gå nämligen att ha dörren öppen. Kan ni tänkta Er nio maine cooner sittande runt lådan?

 

Måste berätta att vår näst äldsta Maine coon hona: Fanny ville in till kattungarna. Jag kände mig "lite" orolig.

Men sagt och gjort, ok, hon fick komma in. Hon travade rakt in i rummet, rakt fram till lådan och rakt in i lådan och resolut lade hon sig till rätta med ungarna. Båda jag och Naija fick en mindre chock. Men Fanny! Du kan

inte ligga här, det är ju Naijas ungar. Det hör också till saken att Fanny väger över 9 kg och henne flyttar man inte så lätt på. Dessutom vägrade hon! Men till slut fick jag lyfta ur henne och Naija hjälpte till med sitt morrande och sen blev det en jakt på Fanny ut till köket. Så jag tror inte hon vill in här något mer. Men där ser man hur lätt en annan hona kan ta över. 

 

Jag hade för några år sedan två kullar och då var det Fannys mjölk som sinade, så jag lade över hennes tre ungar till Tingelings sex, så hon fick plötsligt 9 ungar. Hon pussandes tog emot dom hur lätt som helst. En spene kort blev det och då fick en bli stödmatad.

 

Kattungarnas små pepparkornsögon är för underbara. Dom tittar faktiskt på mej.

Och jag kan inte låta bli att säga: Tittut!

 

Kramar på Er Alla.

Vid pennan Nettan och G-kullen