Måndag den 14 januari 2013.

Bebbarna är nu 6 dygn.

 

Natten var inte lugnet själv. Några upprop fick jag, men detaljerna är borta, så trött som man bara är

när remsömnen infunnit sig. 

 

Solen kom med sina underbara och efterlängtade strålar idag. Hela skogen blev en längtan till vår och sommar.

Jag sitter här bredvid kattlådan och beundrar och begrundar livet på dom små liven. Alla har vi varit små.

Och till slut är det dags att flyga ur boet. Jag har bara haft 6 kullar tidigare och även om jag hade haft 60 kullar så är sorgen nog lika stor när det är dags att flytta till sina nya familjer. Därför tänker jag nu njuta av varje sekund dom finns kvar här hemma. Jag har ju förmånen att kunna vara hemma. 

 

Idag följde inte alla katterna viktkurvan uppåt vid invägningen. Garras hade bara gått upp 3 gr. Jag satt en stund och funderade om jag skulle sätta in KMR en modersmjölkersättning för kattungar. Klart jag ska göra det, inget att vänta på här tänkte jag.

 

Han fick några droppar som han smaskade i sig. Sen fick jag resolut själv lägga honom vid en mjölkstation. Jag fick kela med honom en bra stund så att han fick i sig, vad jag trodde skulle räcka för stunden. För varje gång jag slutade somnade han till. Så det var bara att fortsätta! Och det har givit utdelning. Han har nu gått upp 11 gr och nu är jag nöjd. Minst 10 gr per dygn är ok men inte mindre just nu. 

 

Dom är så härliga att beskåda! Det händer hela tiden rörelser och ljud. Den nya rörelsen är att dom vinkar med frambenet. Ser riktigt kul ut. Men det är bara typ drömmar. Även svansen kan slå hit och dit. Man kan undra vad dom drömmer om som inte ens har sett världen här ute ännu. 

 

Det är riktigt högljudda tjiv och dom river och buffar hårdare på varandra. Klorna är sylvassa nu, så det är ingen skön massage dom ger varandra på huvudet. 

 

Naija är så tillgiven som aldrig förr. Hon pratar med mig, typ "vad ska jag göra nu" matte? när det är någon unge som skriker lite väl mycket. Ibland kan hon lägga sig lite fel och en unge kommer i kläm. Men lugn, då blir det ett Herrans liv och hon studsar upp och har sina ljud för sig som om hon sa: ja ja jag ska flytta mig bums. Och så tittar hon på mig och jamar kort och jag nickar och ler. Det låter inte klokt det jag skriver, men det är så här det är. När jag ler och blinkar mot vilken katt som helst förstår katten att jag är vänlig och vill dom väl. Testa själv med att le mot en katt. Men däremot om man visar tänderna för en hund så har det motsatt verkan. Testa inte det!

 

Just nu är det helt tyst från lådan, men jag kan inte låta bli att blicka ner på dom söta ulltussarna som sover

så djupt med en och annan liten vinkning. Kanske dom säger: Hejdå!

 

Ha en fin kväll Ni också hälsar Annette och G-kullen : )