Se Rönnerdal han dansar och ler. Han svänger sina lurviga ben. Mina ben är inte lurviga och dom dansar inte mer. Men dom är bra att ha när man är liten kattunge och vill klättra upp och mysa med matte. Byxbenen är inte vad dom en gång var, men skitsamma det finns fler i affärn. Numera bär jag pyjamas för att eliminera blodbad, det kanske jag skrev om tidigare.

 

Nu börjar ögonfärgen skifta från blått till något i dagens läge obestämd färg. Öronen har enorma tofsar både i och på tipparna. Gastóns öron är så charmiga. Dom är vita i kanterna och ser så himla läckra ut. Den domare som inte kommer att kommentera dom är blind.

 

Den längsta svansen har Garras. Sjumilalång skulle man kanske säga, hmmm. Inga knickar (svansknick) här. Jag känner varje dag och dom är hela. Gracie är den kraftigaste och har utmärkta längder idag. Man kan aldrig prata om hur dom blir som vuxna i detta stadium men man kan se skillnader mellan syskonen. 

Pälsarna börjar ta form mer och mer och för dagen så har Gliss absolut den bästa och tätaste pälsen tätt följd av Gastón med sin lite längre och silkigare päls. Garras får mer och mer underull och täckhåren blir längre för var dag. Han påminner om vår underbara Adventure´s cat Fanny när hon var liten. En liten kopia faktiskt. Hon var så lurvig att man inte kunde se hennes ögon. Idag har hon vuxit sig till en jättestor hona på 8.4 kg (bantat något kilo). Hennes linjer ligger med i denna kull, närmare bestämt är hon farfars mor. Själv har Fanny inte gett stora honor men väl jättar till killar. Hoppas på att det svänger lite nu så att Naijalies tjejer blir stora. 

 

Den mat jag serverar är kokt torsk med äggulor som jag kör i mixern. Det blir torskmousse och går lätt att äta. Mums!

 

Jag har fått sällskap på min kudde. Ginny ligger gärna mot min kind. En liten slick kommer lite då och då. Gliss är likadan och jag får massor av pussar. Garras är den mjuka killen som aldrig tar i hårt med varken klor eller tänder. En liten mjukisfarbror skulle man kunna säga. Även av honom kommer det söta små slickar från hans söta rosa tunga som lyser så starkt mot hans kolsvarta päls.

 

Få se vad natten har att erbjuda. En liten slick på örat och någon som försöker sig på att ta ett smakprov av örat när vi har mys på kudden. Jag skrattar högt, det kittlas, stop, sluta! : )))

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, de har ju egentligen fyllt 5 veckor nu men här kommer en smått försenad video!

 

 

 

 

 

 

 

 Måndag den 18 februari 2013.

 

Grått o trist ute. Tänk om det hade varit varmt och skönt ute. Då hade dom små ulltussarna skuttat runt i gräset. Men... så är inte fallet. Dock har jag inköpt en skön matta till kattrummet (sovrummet idag). Är lite försiktig med deras höfter och ben och så blir det ju en racerbana utan dess like. Nu är dom nämligen som små Dinketoys bilar med nyckel på ryggen. Man skruvar upp och den far iväg med en rasande fart för att tvärstanna och göra ett lappkast åt andra håller.

 

Öronen har rest sig fint och det verkar bli stora lurar med härliga tofsar. Alla har blåa ögon precis som det brukar vara. Men snart så kommer dom att skifta färg. Tror nog dom blir gula eller gröna. Blåa ögon är en förmån att få och jag får inte ha för höga förväntningar.

 

Ginny som varit först med det mesta tidigare ligger lite lågt med att äta riktig mat. Mammas mjölkfabrik är den bästa i hela världen fortfarande. Hon har fått ett litet smakprov men som alla barn spottade hon ut det.

 

Nu har dom också börjat tvätta sig själva i rumpan. Naija ligger och kollar på dom och sluter ögonen, nu kan hon pusta ut. Hon har gjort ett mastodont jobb och är värld all världens beundran.

 

Mina ben har blivit deras bästa klätterställning och slutade med blodvite. Så nu är har dom välansade klor och glider tillbaka när dom försöker klättra.

 

Mycket kel och lek är det dagarna långa här. Jag funderar på att flytta in kaffebryggaren i sovrummet och skaffa en tv till. Men tiden går ju så himla fort så snart ska dom få ett alldeles jättestort rum att bara rumla runt i som dinketoysbilar.

 

Att få komma upp i sängen är jättespännande och många små sovstunder blir det på min mage för att senare vakna och söka sig ner mot kompisarna på golvet. Se på mig jag kan hoppa höga hopp nu! Duns ner i golvet och jag får hjärtat i halsgropen. Men alla hopp får av mig en 10:a. Tjusigt! välkommen upp snart igen.

 

Vid pennan Nettan & G-kullen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag den 11 februari 2013

 

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev. Elaine har varit hemma på ett blixtbesök igen för att gratta mig på min 65 års dag och för att kela och gosa med kattungarna. Gaston som blir i hennes ägo men ändå stannar inom katteriet eftersom hon är delägare känns så väldigt rätt. Han kommer att gå i avel och vara ute på banan bland utställningarna om allt blir som vi tror. Han är väldigt kraftig och har just den Maine coon locken vi gillar. Psyket är underbart. Lugn och stabil samt vänlig liten kille. Att han är en harlequin gör ju inte saken än mer spännande. Vi har inte haft någon tidigare. Nya utmaningar gör livet lite mer i extas.

 

Vi har redan fått intresse för kattungarna. Men det är svårt att välja när dom ännu är så små. Jag har iaf inte bråttom. Jag behåller gärna alla, hi hi. Men som sagt det måste kännas rätt från båda håll. Hane eller hona, ja det får man fundera på. Vilka för och nackdelar har det?

 

Utvecklingen går på räls. Stoppa tiden jag hinner inte med! Men ungarna bara rusar framåt. Nu kasar dom inte fram. Dom står inte heller som vandrande pinnar. Och går inte heller vingligt och sakta. DOM SPRINGER! Så fort att jag hinner inte fånga dom. Herregud! 

 

Ljudet brrrrpp brrrrp hörs i ljusa klanger. Det är som ljuv musik i mina öron. Dom leker tittut med varandra i det nya katträdet. Men att klättra går bara uppför mina byxben just nu. Dom små vassa klorna gör hål i skinnet annars.

 

Jag har introducerat kokt fisk och kokt fläskfärs, vilket mottogs med applåder. Snacka om att äta så det stör.

Garras som hängt lite efter i vikten äter ifatt alla nu. Han bara älskar mat! 

 

Kattlådan är framsatt med träpellets eftersom jag av erfarenhet vet att dom "äter" sanden. Garras har kissat på golvet en gång för jag hann inte med. Minnena kommer som en blixt från klar himmel. Javisst ja, Det där ljudet var det när dom var kissnödiga. Igår skrek han så inibäng och Naija visste inte riktigt vad hon skulle göra. Jag tog upp honom och då tystnade han egendomligt fort. Och varmt blev det på min mage. Hmmm lite kiss på magen och ha det bra. Tja vad gör det en söndagskväll i februari. Det är ju kärlek. I dag var jag supersnabb och fick honom till lådan där han med sitt pip och en lättnads suck lyckades prestera en våt hög. Lyckan var gjord.

 

Vattenskålen är också på G. Gliss och Garras har varit och druckit. Tjejerna är lite senare men jag visar var allt finns. Krafsar i lådan med deras tass och själv gräver jag som en galning, bara för att visa.... hääääär... kissa häääär.....och helst nu, tack. 

 

Tänk att det är så himla rogivande att bara titta på dom. Kommer på mig själv med ett leende på läpparna.

Nu händer det grejer sa Gustav Gejer. 

Det spritter i benen. Jag måste sätta fart.

 

Ha de så fint mina vänner

Vid pennan Nettan & G-kullen.