Kattungarna är 4 veckor fyllda och idag kommer vi lägga ut annons på mainecoon-kattens rasring

 

 

 

Tisdag den 5 februari 2013

 

Det droppar från taket. Och himlens tak är gråvitt. Nu får gärna solen titta fram någon stund. 

Fast vi har ju fem solstrålar här hemma som förgyller tillvaron för oss alla. Det blir bara roligare för varje dag som går. Utvecklingen är i rekordfart om man jämför med oss tvåbenta.

 

Nu står svansarna som antenner när dom inte sover förståss. Många brrrp och småkrik hörs oftare.

Buren har blivit en brottningsarena och det pågår matcher hela tiden förutom när dom måste vätska upp sig och ta sig en tupplur.

 

Det är ganska hårda tag. Bit i varandras tassar och nacke och dom gör det helt oprovocerat mot varandra.

Jag undrar vad är det för instinkt? Kan det vara en träning inför eventuella inkräktare. Jag menar t ex lejonen tränar ju sina fajter för att jaga bort oönskade lejonhanar. Det här är ju inget snällt beteende för våra älskade hemmakatter. Dom behöver ju inte fajtas egentligen. Men kanske är det så att dom har någon slags revirkänsla. Det kan man ju se vid matdags hos tuttfabriken. Ginny är riktigt "elak" faktiskt och ger sig absolut inte. Det rivs och skriks riktigt rejält. Och återigen ska jag inte "lägga mig i". 

 

Nu har jag introducerat mat för ungarna men det var inget som stod på deras lista.

Så jag ska göra som jag brukar göra. Koka torsk. Den här färdiga maten för kattungar är förresten svindyr: 4 burkar för 70:-. Det har jag inte råd med i längden.

 

Dom övriga katterna här hemma får stryka lite på tassen och får nu inte kokt torsk varje morgon. Nu är det kattungarna som gäller. Det är ingen guldgruva att föda upp kattungar, (vilket många kanske tror). När man väl börjar räkna ihop alla utgifter börjar man undra över sig själv, varför gör jag detta? Jo, det är så enkelt så. Jag älskar min hobby och jag får så mycket kärlek tillbaka. Och sist men inte minst Maine coonen är ju världens vackraste katt och jag blir mätt bara över att titta på dom så jag  behöver inte något annat i livet.

Det här är mitt alldeles egna ögongodis!!! Love you all!

 

Ha en underbar dag alla mina vänner.

Vid pennan Nettan & G-kullen

 

 

 

Idag har vi haft goda vänner på besök som har tittat på våra bebisar.
Huruvida en av kattungarna blir bokade eller ej återstår att se. 

Hej kompisar! Här kommer lite uppdateringar tillsammans med dagens vikt.

Kattungarna har igår kväll flyttat 3 meter, tillbaka till den plats de föddes på. Naijalie har funnit sig väl och ligger just nu och diar alla sina ungar. Det här var inte alls den kattunge-hage vi planerat, men det är den vi har att tillgå eftersom den tilltänkta inte hann komma med posten. Och kattungarna rymde ju hela tiden, så detta fick bli lösningen. Allt är i alla fall frid och fröjd, alla nöjda och glada! Här ser ni den nya boplatsen:

 

 

Imorgon får vi besök av goda vänner, detta ser vi förstås mycket fram emot. Vi vill att alla som hälsar på hos oss hanterar kattungarna så att de blir vana vid andra händer än bara våra.
På så sätt blir de så sociala som möjligt :)

 

Som ni ser så har vissa av kattungarna ökat dåligt i vikt.
Men det är ingen fara, det är helt normalt i och med att de håller på att få sina tänder just nu.
Gissa om det känns när de mer än gärna biter på våra fingar!

Förresten, en annan nyhet! I och med att de diat lite dåligt har vi låtit dom smaka på "riktig" mat.
Speciellt utformad blötmat för kattungar som ska introduceras till mat för första gången. 
Gliss, Garras och Ginny glupskade i sig mer än gärna, medan Gracie inte alls ville ha och Gastón
var smått tveksam. Vi tänker fortsätta med detta fram till den totala avvänjningen från 
Naijalies mjölk.

Kram från Elaine

 

 

Ja, som ni ser så har bebbarna verkligen vuxit till sig.
Det är full rulle mellan syskonen och de är alltid nyfikna på allt vad äventyr heter.

 

 

 

 

 

 

 

Nu har vi bara presenterat kattungarna. Men jag fick det viskat i örat av en viss "far" att han vet om

att han är snygg, för det säger jag nog hundra gånger om dagen. Nu vill han också vara med på bild. Så här är en dagsfärsk bild på pappa Filip. Håll tillgodo. 

 

Det brottas och kivas hårt i lådan nu. Öronen har börjat resa sig och pipen blir ljudligare. Nu gör man inget annat än ler. Dom är sååå söta! Jag dör! Gliss suttar på sin baktass och Ginny kliar sig bakom örat så hon trillar.

 

Garras är så go så det är inte möjligt. Han kan sitta alldeles stilla och "bara" titta. Kan det vara mamma Naijas drag. Hon kan verkligen mejsla sin blick länge på mig. 

 

Gracie är den coola tjejen, lugn och bara är. Lik sin morfar Eddie i sättet.

 

Ginny är mer otålig och vet att använda sina klor. 

 

Gaston "Kalle Skrikhals" fortsätter sitt skrikande så t o m Naija blir orolig och undrar "vad är det nu som är fel". Och fel är det, för han får inte sin tutte. Det här är en mycket speciell kille med sitt temperament och utstrålningen är enorm.

 

Ja som ni hör så har jag redan hittat deras personligheter. Och mycket bus är det i lådan och nu vill dom ut i världen. Större valphage är på väg från Royal Canin. Och sen ska jag be någon väldigt snäll person i min närhet att snickra en jättestor hage (Elaines pappa).

 

Javisst ja! Tingeling skulle få titta på bebbarna idag, så jag bar resolut in henne. Vågade inte släppa henne fritt. Men den lilla rackarungen morrade, vilket var ett mycket oväntat beteende från hennes sida.

 

Så jag och kissebebisarna ska bara buselibusa nu!
Ha det så busigt! Vid pennan Nettan och G-kullen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dag och natt flyter snart i varandra. Tycker jag går upp och klär på mig hela tiden.

Nu har jag kunnat släppa lådan lite längre tider. Oron över kattungarna och Naija har

släppt lite grand.

 

Tänk vad duktig moder natur har varit som skapat dessa instinkter hos djuren.

Det står i böckerna att man inte ska hjälpa till vid födslarna utan helst ska man

sitta på händerna. Men det är svårt, mycket svårt, milt sagt.

 

Naija är så noga med att tvätta kattungarna..... hela tiden... hmmm. Hon har sina

ritualer. Har faktiskt tänkt på att börja klocka henne. 

 

Först så diar hon ungarna. Går ur lådan. Lägger sig på golvet bredvid. Sen går hon tillbaka

för att tömma blåsa och tarm. Tvättning igen! Sen tar hon lite egen tid för putsning och vill ut till

dom andra coonisarna. Särskilt till Filip. Dom ligger alltid bredvid varandra. Han har stenkoll på henne. 

Nu får man vara beredd på att hon kan börja löpa igen och det är inte bra för stunden att bli dräktig.

 

Klockan går tick tack tick tack. Sen hör man Naijas väldigt speciella jamande: jag vill in till mina bebisar NU!

Ok, jag kommer! Hon sträcker sig mot handtaget och liksom hjälper till att puffa upp dörren som är stängd. Det skulle inte gå nämligen att ha dörren öppen. Kan ni tänkta Er nio maine cooner sittande runt lådan?

 

Måste berätta att vår näst äldsta Maine coon hona: Fanny ville in till kattungarna. Jag kände mig "lite" orolig.

Men sagt och gjort, ok, hon fick komma in. Hon travade rakt in i rummet, rakt fram till lådan och rakt in i lådan och resolut lade hon sig till rätta med ungarna. Båda jag och Naija fick en mindre chock. Men Fanny! Du kan

inte ligga här, det är ju Naijas ungar. Det hör också till saken att Fanny väger över 9 kg och henne flyttar man inte så lätt på. Dessutom vägrade hon! Men till slut fick jag lyfta ur henne och Naija hjälpte till med sitt morrande och sen blev det en jakt på Fanny ut till köket. Så jag tror inte hon vill in här något mer. Men där ser man hur lätt en annan hona kan ta över. 

 

Jag hade för några år sedan två kullar och då var det Fannys mjölk som sinade, så jag lade över hennes tre ungar till Tingelings sex, så hon fick plötsligt 9 ungar. Hon pussandes tog emot dom hur lätt som helst. En spene kort blev det och då fick en bli stödmatad.

 

Kattungarnas små pepparkornsögon är för underbara. Dom tittar faktiskt på mej.

Och jag kan inte låta bli att säga: Tittut!

 

Kramar på Er Alla.

Vid pennan Nettan och G-kullen