Halloj alla Rökatten's vänner som så troget läser vår blogg, nu är det dags för mig (Elaine) att skriva lite här. Jag har  uppmärksammat innehållet i bloggen sedan jag blev tvungen att lämna lilla Rö för att åka tillbaka till Varberg. Det är lite fattigt.. Bilder säger ju allt, även om mammas berättelser är riktigt roliga och intressanta att läsa! 

 

Därför tänkte jag ta tillfället i akt att delge er den här videon. Den har ingenting med kattungarna att göra, men en kul video om en speciell liten katt som satsar på att komma in i Guinnes Rekordbok i år. Han heter  Merlin och han älskar att spinna. Jag tror jag aldrig hört någon katt spinna så högt... Bortsett från Jeags som vi har hemma. När han var liten skulle han sova i min säng om nätterna, men han spann så högt att jag aldrig kunde somna.

  

Måndag den 14 januari 2013.

Bebbarna är nu 6 dygn.

 

Natten var inte lugnet själv. Några upprop fick jag, men detaljerna är borta, så trött som man bara är

när remsömnen infunnit sig. 

 

Solen kom med sina underbara och efterlängtade strålar idag. Hela skogen blev en längtan till vår och sommar.

Jag sitter här bredvid kattlådan och beundrar och begrundar livet på dom små liven. Alla har vi varit små.

Och till slut är det dags att flyga ur boet. Jag har bara haft 6 kullar tidigare och även om jag hade haft 60 kullar så är sorgen nog lika stor när det är dags att flytta till sina nya familjer. Därför tänker jag nu njuta av varje sekund dom finns kvar här hemma. Jag har ju förmånen att kunna vara hemma. 

 

Idag följde inte alla katterna viktkurvan uppåt vid invägningen. Garras hade bara gått upp 3 gr. Jag satt en stund och funderade om jag skulle sätta in KMR en modersmjölkersättning för kattungar. Klart jag ska göra det, inget att vänta på här tänkte jag.

 

Han fick några droppar som han smaskade i sig. Sen fick jag resolut själv lägga honom vid en mjölkstation. Jag fick kela med honom en bra stund så att han fick i sig, vad jag trodde skulle räcka för stunden. För varje gång jag slutade somnade han till. Så det var bara att fortsätta! Och det har givit utdelning. Han har nu gått upp 11 gr och nu är jag nöjd. Minst 10 gr per dygn är ok men inte mindre just nu. 

 

Dom är så härliga att beskåda! Det händer hela tiden rörelser och ljud. Den nya rörelsen är att dom vinkar med frambenet. Ser riktigt kul ut. Men det är bara typ drömmar. Även svansen kan slå hit och dit. Man kan undra vad dom drömmer om som inte ens har sett världen här ute ännu. 

 

Det är riktigt högljudda tjiv och dom river och buffar hårdare på varandra. Klorna är sylvassa nu, så det är ingen skön massage dom ger varandra på huvudet. 

 

Naija är så tillgiven som aldrig förr. Hon pratar med mig, typ "vad ska jag göra nu" matte? när det är någon unge som skriker lite väl mycket. Ibland kan hon lägga sig lite fel och en unge kommer i kläm. Men lugn, då blir det ett Herrans liv och hon studsar upp och har sina ljud för sig som om hon sa: ja ja jag ska flytta mig bums. Och så tittar hon på mig och jamar kort och jag nickar och ler. Det låter inte klokt det jag skriver, men det är så här det är. När jag ler och blinkar mot vilken katt som helst förstår katten att jag är vänlig och vill dom väl. Testa själv med att le mot en katt. Men däremot om man visar tänderna för en hund så har det motsatt verkan. Testa inte det!

 

Just nu är det helt tyst från lådan, men jag kan inte låta bli att blicka ner på dom söta ulltussarna som sover

så djupt med en och annan liten vinkning. Kanske dom säger: Hejdå!

 

Ha en fin kväll Ni också hälsar Annette och G-kullen : )

 

 

 

 

Söndag den 13/1 2013

 

Inatt var den första, utan ett plötsligt uppvaknande av en skrikande "Kalle skrikhals" Gastón!

Så jag känner mig rätt utvilad idag. 

 

Garras ligger gärna på rygg och visar sin härligt svarta mage. Gäspar stort och verkar välmående.

Hans ilröda tunga är bred och lång för att vara en så liten kattunge. Jag tänkte väga honom och närmade mig honom med min hand. 

 

Ett väsande utan dess like hörs. Jag tar upp honom och håller honom intill mig och ljuden upphör. Vad är detta?  Jag lägger tillbaka honom och han låter helt normal igen. Jag ler för mig själv. Rackarns katt, han kan redan fräsa! Han kände en främmande lukt helt enkelt. Tänk att vara så liten och vara så förståndig!

 

Glömde berätta att igår var pappa Filip och hälsade på sina bebbar. Han var så söt när han väldigt försiktigt närmade sig lådan. Naija verkade acceptera att pappa katt kom på en inspektionsrunda. Men när han klev in i lådan blev det för mycket för henne. Han fick iaf lukta på dom en liten stund. Jag släppte ut honom ur rummet och stängde dörren. När jag efter ett tag öppnade dörren, satt han fortfarande kvar. Sötnosen! Undrar just vad han tänkte.

 

Filip bevakar Naija när hon är ute hos dom andra katterna. Han släpper henne inte med blicken ens. Bevakar hennes toabesök och ligger bredvid henne på golvet. Vilket par! Jag tycker förresten att det är bra att hon vill gå utanför kattrummet och lufta sig lite och träffa dom andra. Hon är verkligen social.  

 

Ja så var det dom 5 sinnena: Lukt, känsel, smak, syn och hörsel. Att känna lukt och fräsa vid främmande dofter är ju helt normalt och är deras försvar. Därav fräsningarna idag vid vägningen. Känsel finns men dom kan inte styra sin blåsa och tarm ännu. Det sköter mamma katt om. Smaken förenas ju med lukten och har blivit starkare idag. Syn har dom inte ännu. Och så var det hörseln. Öronmusslan är inte öppen ännu så det är tveksamt. Dom små örontipparna pejlar lite grand så kanske dom hör lite ändå. Men skrika det kan dom.

 

Alla kattungarna mår bra. Det är lite tjiv om tuttarna och får man inte "sin egen" tutte så lägger man sig på kompisen bokstavligen, som lånat den, precis som en gladiator, tills den tappar taget. Segern är vunnen och magen blir äntligen full av go varm kattmjölk. 

 

Ja det finns massor att berätta, men jag tar det bästa ur varje dags händelse.

Ha det så gott. Hälsningar från matte Annette och G-kullen.

 

 

 

 

 

Lördag eftermiddag. Det är becksvart ute och lampan i taket måste få lysa upp kattrummet. Katter måste ju också få ljus annars blir dom deppiga som vi tvåbenta.

 

Mina små trollungar blir starkare för var dag som går. Man ser tydliga tecken. Dom kravlar sig framåt med spänsligare ben. Det låter så kul när dom tar sig framåt.... skrap skrap mot lakanet. 

Ett ljud jag längtat efter hörs tydligt nu. Spinneriet är igång för fullt. Ljuvligt örongodis! 

 

Kalle Skrikhals var helt utslagen i morse, och genast blev jag jätteorolig. Jag var tvungen att ta upp honom för att kolla om allt stod rätt till. Tänk så fort nojig man blir. Men varför tänka negativt, självklart är han mätt och belåten, eller hur, intalade jag mig. Alla andra var också som geléhallon så varför skulle Kalle inte få vara trött. ... Men tänk om han inte ätit i natt och mår dåligt fortsatte tankarna. Jag la en skopa iskuber i magen och stirrblängde på laget. Naija började buffa och putta på dom, precis som om hon förstod att nu måste jag visa matte att mina bebbar är ok. 

 

Alla började gäspa och sträcka på sig, även Gastón "Kalle". Så var restaurangen öppen igen och alla tog för sig med glupande aptit.

 

Efter detta hetsätande var det dags att komma upp med bevis. Fram med vågen. Till min stora förvåning hade han gått upp 19 gr sen igår. Inte undra på att han var trött, han var ju jättemätt.

 

Vad är det för skräp i lådan? Ser ut som små kort trådar. Men det är ju navelsträngarna som faller av. Dom ligger bara där till ingen nytta längre. Dom var tidigare den mest livsavgörande lilla strängen mellan liv och död. Och nu är den bara krokig, torr och intetsägande.

 

Hejdå från matte Annette & gänget!

 

 

Nu har en natt och en dag gått i blixtens hastighet. Det gör ju så när man har kul, eller hur? 

Nattens riddare kom aldrig och det blev lite oro. Naijalie lämnade kattungarna lite då och då för att börja gräva upp parkettgolvet på andra sidan rummet. Men, vad gör du? Självklart inget svar, det är ju en katt. Men man får gå på sin intiution. Kanske... det var för varmt i rummet. Öppnade fönstret en liten stund, och visst blev det skönare. Men jag tänker på dom sköra som trollen som ska ha varmt och dragfritt. 

 

Jag började använda alla cellerna i huvudet och kom fram till att det kan vara kalkbrist. Hade ett liknande fall med min schäfertik som gömde sig under min säng medans valparna skrek. Då fick jag sitta med henne hos veterinären några timmar för att spruta kalk i henne. Ja man har ju en hel ryggsäck med erfarenhet kan jag lova.

Jag gav Naijalie dosen med Vitabe plus två till för säkerhets skull. Kanske skulle det hjälpa henne.

Hon lugnade sig och allt blev frid och fröjd.

 

Tror hon blir lite otålig när kattungarna somnar i en hög och inte behövs på en stund. Hon är så förnöjsam när hon ger di så det är en fröjd att betrakta henne och ungarna. Snacka om myyysfaktor!

Vikterna på ungarna går upp i rasande fart och jag känner mig helt lugn nu.

Dom har verkligen blivit små rundbollar med tjocka magar, precis som en kattunge som mår bra ska se ut. 

Nu fortsätter jag att mysa med mina härliga trollungar.

 

Ha en fin kväll därute!

 

 

Torsdagen den  10/1 2013

 

Vi flyttade bolådan igår innan Elaine åkte hem till Varberg. Vi var osäkra på om Naija skulle acceptera flytten till andra sidan rummet. Jag skulle få bättre koll över kullen och Naija under natten. Try and error heter det visst. Naija satt i bolådan medans vi drog iväg lådan. Hon fick väldigt stora ögon och blev lite orolig. Men med peptalk infann hon sig snart och accepterade flytten. 

Varje dag serveras hon lyxig mat som kokt torsk och gormémat som laxpaté och havsfisk i bechamelsås. Och naturligtvis Royal Canins Queenfoder, som Naijalie älskar!

Jag var lite ängslig själv när Elaine åkte hem igår och lämnade hela katt-lasset till mig. Men det var bara att gilla läget och ha framförsikt. Snart är hon tillbaka för att mysa och ta foton på kattungarna.

Natten kom och jag gick till sängs ganska tidigt. Jag studerade kattungarna tills ögonen inte längre kunde vara öppna. 

Dom små pipen kom lite då och då och jag ryckte till, vad händer? Naija och jag utbytte blickar! Verkar som vi jobbar i samförstånd. Hon ser frågande ut mot mig och jag pratar med lugn röst och ibland ger jag en hjälpande hand med någon kattunge som har förvillat bort sig i lådan. Vilket samarbete!

Men vi har en högljudd liten kille som hörs långt över dom andra, han heter Gastón. Snacka om röstresurser! Han väcker ju hela laget och det blir oro i lägret. Men kattungar kan ju inte höra när dom är så små! Men jag tror faktiskt att dom kan göra det. Jag har döpt om honom till Kalle skrikhals : ) 

Efter vägningen idag tog jag upp honom och höll honom i mina händer nära bröstet. Ingen protest från Naijalie och Kalle somnade i mina händer, samtidigt infann sig ett härligt lugn i kattlådan. Så där, nu är allt i sin ordning igen. Men han fortsätter att protestera om han inte får tutte fort fort.

Få se vad denna natt har att erbjuda mig. ; )

Hej vänner!

Nu har jag (Elaine) landat hemma i Varberg igen. Jag var tvungen att åka tillbaka och tenta av en kurs i min utbildning. Trots att det tog emot att lämna de små bebbarna och Naijalie redan ett dygn efter att de blivit födda. Natten till i förrgår drog jag ner madrassen ur sängen och la mig bredvid bo-lådan för att kunna vakna till och lättare se till bebisarna. Natten var lugn, även om jag själv inte fick så mycket sömn. Nu när jag är tillbaka i Varberg kan jag iaf vila upp mig och knappa igen lite sömn.

Jag kommer inte få möjlighet att resa tillbaka förrän efter den 17e Januari, men jag kommer att försöka uppdatera här så gott jag kan med hjälp av det mamma berättar, exempelvis är det jag som kommer lägga in vikterna på kattungarna. Jag har visat mamma hur man hanterar bloggen också, så förhoppningsvis trillar det in ett inlägg även från henne då och då. 

Vi ses!

 

 

 

Nu har vi även fastställt kön och färg. Vi har inte en, utan två röda honor! Och den helsvarta pojken visade sig inte alls vara helt svart, den har en liten vit medaljong på bröstet.

 

Alltså för att få lite klarhet i färg och kön:
1 Hona d 09 (röd med vitt på panna, nos, bröst, mage och tassar)
1 Hona d (solid röd)
1 Hane n 09 (svart med vit medaljong på bröstet)
1 Hane n 09 (svart med vitt på panna, nos, bröst, mage och tassar)
1 Hane n 02 (svart-vit harlequin)

Kl. 00.37 gick vattnet på Naijalie. Hon morrade till och sprang in i sin bo-låda direkt. Lill-matte drack coca-cola för att hålla sig vaken och trodde först att hon spillt på golvet. Men när spåren ledde fram till lådan var det bara att slå sig ner och bevittna födseln av 5 starka bebisar. Könen kan ju variera, likaså färgerna, men följande är i alla fall vad vi tror:

 

Kl. 00.50 ser vi svansen på den första. Ve och fasa, sätesbjudning! Stackars Naijalie fick kämpa en bra stund innan den till slut kom ut kl. 01.00. Lill-matte pep till av lycka, en harlequin! N02 på 90 g.

Kl. 01.09 kommer nästa bebis, vänd åt rätt håll. En svart kille med stort och fint maine coon-huvud. 93 g. 

Kl. 01.28 säger matte "ge mig en röd hona nu gumman" och ut kommer mycket riktigt en solid röd hona på 94 g.

Naijalie fick pusta en stund med sina tre bebisar, de tuttade ivrigt och mycket duktigt. Det såg så otroligt mysigt ut och Naijalie visar sig vara en underbart öm och fin mamma.

Kl. 03.37 var det dags för nästa att komma ut. En d09 liten parvel (kan vara en tösabit) på 101 g. Den hann inte ens komma loss från sin navelsträng innan den ivrigt letade efter en tutte.

Kl. 04.10 förlöser lill-matte den sista kattungen, en n09 på 101 g . "Det är en Bliss!" utropade hon. Naijalie har fött en bebis med exakt likadan teckning som sin farfar. Han är stor och sprattlar ordentligt när den kommer ut. När den är fri från sin navelsträng hjälper lill-matte till att hitta en tutte och den suger sig fast likt en sugpropp och ligger där länge, länge och tuttar. 

 

Vi är så otroligt stolta över Naijalie som klarade den här födeln och var så himla duktig med allting! Hon ligger just nu i bo-lådan med alla kattungarna och spinner medan hon blundar. Hon myser nog rätt rejält just nu.

 

Bilder kommer upp! Men lite senare, vi ska samla ihop små bitar av det vi filmat också så ni får ha tålamod. Men lill-matte kan lova att det kommer upp under dagen i alla fall.

Stor kram på er!

Det har stått helt still hela dagen idag, därför har det varit tyst från oss här ett tag. Naijalie är dock väldigt otålig och ska in och ut ur sovrummet hela tiden. Så fort hon kommer ut börjar hon leta annan bo-plats, då får vi lyfta henne till den plats i sovrummet det är tänkt att hon ska föda på. Då kryper hon in och lägger sig ner för att tvätta hela kroppen, så ligger hon där en stund tills det antagligen blir för varmt och hoppar ut för att lägga sig på golvet.

 

Så fort matte lämnar rummet sätter sig Naija vid dörren och ropar. Hon ligger där just nu och väntar på att matte ska komma tillbaka, då och då gnäller hon till. Går det för lång tid kraffsar hon otåligt på dörren och ropar högt och tydligt. Naijalie är allmänt väldigt pratig idag, vilket är ganska ovanligt för att vara henne. Hon kurrar, kvittrar och jamar så fort hon får syn på någon av oss. Hon söker hela tiden kontakt men verkar samtidigt inte riktigt veta vad hon själv vill. I övrigt äter hon väldigt bra samt fyller på med vätskeintaget hela tiden.

 

En nyhet är att magen har sjunkit nu och tempen låg imorse på 37,7. Och nu kl. 19.42 har hon 37,6. 

Nu ligger vi i sängen, bägge mattarna. Naijalie ligger i sin bo-låda och tvättar sig. Än så länge är allting lugnt. Vi kommer att sova i skift för säkerhets skull, om något skulle komma mitt i natten så att säga. 

 

Vi är i alla fall förebredda! Nu väntar vi...