Se Rönnerdal han dansar och ler. Han svänger sina lurviga ben. Mina ben är inte lurviga och dom dansar inte mer. Men dom är bra att ha när man är liten kattunge och vill klättra upp och mysa med matte. Byxbenen är inte vad dom en gång var, men skitsamma det finns fler i affärn. Numera bär jag pyjamas för att eliminera blodbad, det kanske jag skrev om tidigare.

 

Nu börjar ögonfärgen skifta från blått till något i dagens läge obestämd färg. Öronen har enorma tofsar både i och på tipparna. Gastóns öron är så charmiga. Dom är vita i kanterna och ser så himla läckra ut. Den domare som inte kommer att kommentera dom är blind.

 

Den längsta svansen har Garras. Sjumilalång skulle man kanske säga, hmmm. Inga knickar (svansknick) här. Jag känner varje dag och dom är hela. Gracie är den kraftigaste och har utmärkta längder idag. Man kan aldrig prata om hur dom blir som vuxna i detta stadium men man kan se skillnader mellan syskonen. 

Pälsarna börjar ta form mer och mer och för dagen så har Gliss absolut den bästa och tätaste pälsen tätt följd av Gastón med sin lite längre och silkigare päls. Garras får mer och mer underull och täckhåren blir längre för var dag. Han påminner om vår underbara Adventure´s cat Fanny när hon var liten. En liten kopia faktiskt. Hon var så lurvig att man inte kunde se hennes ögon. Idag har hon vuxit sig till en jättestor hona på 8.4 kg (bantat något kilo). Hennes linjer ligger med i denna kull, närmare bestämt är hon farfars mor. Själv har Fanny inte gett stora honor men väl jättar till killar. Hoppas på att det svänger lite nu så att Naijalies tjejer blir stora. 

 

Den mat jag serverar är kokt torsk med äggulor som jag kör i mixern. Det blir torskmousse och går lätt att äta. Mums!

 

Jag har fått sällskap på min kudde. Ginny ligger gärna mot min kind. En liten slick kommer lite då och då. Gliss är likadan och jag får massor av pussar. Garras är den mjuka killen som aldrig tar i hårt med varken klor eller tänder. En liten mjukisfarbror skulle man kunna säga. Även av honom kommer det söta små slickar från hans söta rosa tunga som lyser så starkt mot hans kolsvarta päls.

 

Få se vad natten har att erbjuda. En liten slick på örat och någon som försöker sig på att ta ett smakprov av örat när vi har mys på kudden. Jag skrattar högt, det kittlas, stop, sluta! : )))

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kände att jag ville skriva några rader... Åh, det är en hel vecka kvar tills jag får se gullsnorparna igen. Å andra sidan kanske jag ska säga att det "bara" är en vecka kvar, det kunde ju vara mycket värre. Jag ser det lite som att jag är privelegad att få följa min egen katts utveckling på det här viset. Jag var där vid förlossningen och har fått följa min katts utveckling redan från början. Gastón, som ska vara med mig i mitt liv, bli min kompis i förhoppningsvis flera flera år framöver. Han påminner mig om känslan jag fick i kroppen när jag (11-12 år) fick vår andra huskatt Murre i famnen, när mamma sa att han var en present till bara mig. Tyvärr finns inte Murre längre, men jag har en känsla av att han finns i Gastón på något sätt. Hur som helst så påminner Gastón om Murre i alla fall.

Mina tankar går inte helt oväntat till vår huskatt Mizzi. Som är vår första katt. Hon var 10 veckor när hon flyttade till oss i ett "försök" för att se om jag var allergisk mot katt. Min allergi reagerade aldrig och hon blir snart 10 år. I 10 år har hon sett mig slänga nallebjörnar i väggen för att jag varit så arg på mina föräldrar, tröstat mig när jag gråtit, hållt mig sällskap under mörkrädda nätter, hållt mig sällskap på vägen till bussen och kommit mig till mötes på vägen hem igen. Hon har gett så mycket kärlek, helt villkorslöst. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på vilket stöd hon har varit och fortfarande är. Hon är den bästa missen i världen!

 

Helst hade jag velat ta med henne när jag flyttade hemifrån, men det vore hemskt att ta henne från den underbara skog hon nu har tillgång till och som hon älskar. Istället ska min Gastón få följa med mig på äventyr i Varberg. Det ska bli så himla spännande att få äga min alldeles, helt egna misse! 

Nu ska jag längta lite till efter nästa vecka!

Ses och hörs snart igen
Kram Elaine

 

 

 

 

 

Ja, de har ju egentligen fyllt 5 veckor nu men här kommer en smått försenad video!

 

 

 

Long time, no see. Jag har haft mycket i skolan de senaste veckorna och har inte kunnat resa hem för att fotografera kattungarna. Nästa vecka kommer jag förmodligen att resa hem (om tid finns över). Då har kattungarna hunnit fylla hela 7 veckor! Ser fram emot besöket med skräckblandad förtjusning, man vill ju gärna att de ska förbli små... 

Ikväll har jag lite tid utöver studierna att redigera några korta klipp jag filmade i all hast under mitt senaste besök. Då var kattungarna 4 ½ vecka och hade precis börjat springa. Filmen publiceras förhoppningsvis under kvällen, annars någon gång under morgondagen.

Vi ses och hörs!
Kram Elaine

 

 

 

 

 

 Måndag den 18 februari 2013.

 

Grått o trist ute. Tänk om det hade varit varmt och skönt ute. Då hade dom små ulltussarna skuttat runt i gräset. Men... så är inte fallet. Dock har jag inköpt en skön matta till kattrummet (sovrummet idag). Är lite försiktig med deras höfter och ben och så blir det ju en racerbana utan dess like. Nu är dom nämligen som små Dinketoys bilar med nyckel på ryggen. Man skruvar upp och den far iväg med en rasande fart för att tvärstanna och göra ett lappkast åt andra håller.

 

Öronen har rest sig fint och det verkar bli stora lurar med härliga tofsar. Alla har blåa ögon precis som det brukar vara. Men snart så kommer dom att skifta färg. Tror nog dom blir gula eller gröna. Blåa ögon är en förmån att få och jag får inte ha för höga förväntningar.

 

Ginny som varit först med det mesta tidigare ligger lite lågt med att äta riktig mat. Mammas mjölkfabrik är den bästa i hela världen fortfarande. Hon har fått ett litet smakprov men som alla barn spottade hon ut det.

 

Nu har dom också börjat tvätta sig själva i rumpan. Naija ligger och kollar på dom och sluter ögonen, nu kan hon pusta ut. Hon har gjort ett mastodont jobb och är värld all världens beundran.

 

Mina ben har blivit deras bästa klätterställning och slutade med blodvite. Så nu är har dom välansade klor och glider tillbaka när dom försöker klättra.

 

Mycket kel och lek är det dagarna långa här. Jag funderar på att flytta in kaffebryggaren i sovrummet och skaffa en tv till. Men tiden går ju så himla fort så snart ska dom få ett alldeles jättestort rum att bara rumla runt i som dinketoysbilar.

 

Att få komma upp i sängen är jättespännande och många små sovstunder blir det på min mage för att senare vakna och söka sig ner mot kompisarna på golvet. Se på mig jag kan hoppa höga hopp nu! Duns ner i golvet och jag får hjärtat i halsgropen. Men alla hopp får av mig en 10:a. Tjusigt! välkommen upp snart igen.

 

Vid pennan Nettan & G-kullen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag den 11 februari 2013

 

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev. Elaine har varit hemma på ett blixtbesök igen för att gratta mig på min 65 års dag och för att kela och gosa med kattungarna. Gaston som blir i hennes ägo men ändå stannar inom katteriet eftersom hon är delägare känns så väldigt rätt. Han kommer att gå i avel och vara ute på banan bland utställningarna om allt blir som vi tror. Han är väldigt kraftig och har just den Maine coon locken vi gillar. Psyket är underbart. Lugn och stabil samt vänlig liten kille. Att han är en harlequin gör ju inte saken än mer spännande. Vi har inte haft någon tidigare. Nya utmaningar gör livet lite mer i extas.

 

Vi har redan fått intresse för kattungarna. Men det är svårt att välja när dom ännu är så små. Jag har iaf inte bråttom. Jag behåller gärna alla, hi hi. Men som sagt det måste kännas rätt från båda håll. Hane eller hona, ja det får man fundera på. Vilka för och nackdelar har det?

 

Utvecklingen går på räls. Stoppa tiden jag hinner inte med! Men ungarna bara rusar framåt. Nu kasar dom inte fram. Dom står inte heller som vandrande pinnar. Och går inte heller vingligt och sakta. DOM SPRINGER! Så fort att jag hinner inte fånga dom. Herregud! 

 

Ljudet brrrrpp brrrrp hörs i ljusa klanger. Det är som ljuv musik i mina öron. Dom leker tittut med varandra i det nya katträdet. Men att klättra går bara uppför mina byxben just nu. Dom små vassa klorna gör hål i skinnet annars.

 

Jag har introducerat kokt fisk och kokt fläskfärs, vilket mottogs med applåder. Snacka om att äta så det stör.

Garras som hängt lite efter i vikten äter ifatt alla nu. Han bara älskar mat! 

 

Kattlådan är framsatt med träpellets eftersom jag av erfarenhet vet att dom "äter" sanden. Garras har kissat på golvet en gång för jag hann inte med. Minnena kommer som en blixt från klar himmel. Javisst ja, Det där ljudet var det när dom var kissnödiga. Igår skrek han så inibäng och Naija visste inte riktigt vad hon skulle göra. Jag tog upp honom och då tystnade han egendomligt fort. Och varmt blev det på min mage. Hmmm lite kiss på magen och ha det bra. Tja vad gör det en söndagskväll i februari. Det är ju kärlek. I dag var jag supersnabb och fick honom till lådan där han med sitt pip och en lättnads suck lyckades prestera en våt hög. Lyckan var gjord.

 

Vattenskålen är också på G. Gliss och Garras har varit och druckit. Tjejerna är lite senare men jag visar var allt finns. Krafsar i lådan med deras tass och själv gräver jag som en galning, bara för att visa.... hääääär... kissa häääär.....och helst nu, tack. 

 

Tänk att det är så himla rogivande att bara titta på dom. Kommer på mig själv med ett leende på läpparna.

Nu händer det grejer sa Gustav Gejer. 

Det spritter i benen. Jag måste sätta fart.

 

Ha de så fint mina vänner

Vid pennan Nettan & G-kullen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Kattungarna är 4 veckor fyllda och idag kommer vi lägga ut annons på mainecoon-kattens rasring

 

 

 

Tisdag den 5 februari 2013

 

Det droppar från taket. Och himlens tak är gråvitt. Nu får gärna solen titta fram någon stund. 

Fast vi har ju fem solstrålar här hemma som förgyller tillvaron för oss alla. Det blir bara roligare för varje dag som går. Utvecklingen är i rekordfart om man jämför med oss tvåbenta.

 

Nu står svansarna som antenner när dom inte sover förståss. Många brrrp och småkrik hörs oftare.

Buren har blivit en brottningsarena och det pågår matcher hela tiden förutom när dom måste vätska upp sig och ta sig en tupplur.

 

Det är ganska hårda tag. Bit i varandras tassar och nacke och dom gör det helt oprovocerat mot varandra.

Jag undrar vad är det för instinkt? Kan det vara en träning inför eventuella inkräktare. Jag menar t ex lejonen tränar ju sina fajter för att jaga bort oönskade lejonhanar. Det här är ju inget snällt beteende för våra älskade hemmakatter. Dom behöver ju inte fajtas egentligen. Men kanske är det så att dom har någon slags revirkänsla. Det kan man ju se vid matdags hos tuttfabriken. Ginny är riktigt "elak" faktiskt och ger sig absolut inte. Det rivs och skriks riktigt rejält. Och återigen ska jag inte "lägga mig i". 

 

Nu har jag introducerat mat för ungarna men det var inget som stod på deras lista.

Så jag ska göra som jag brukar göra. Koka torsk. Den här färdiga maten för kattungar är förresten svindyr: 4 burkar för 70:-. Det har jag inte råd med i längden.

 

Dom övriga katterna här hemma får stryka lite på tassen och får nu inte kokt torsk varje morgon. Nu är det kattungarna som gäller. Det är ingen guldgruva att föda upp kattungar, (vilket många kanske tror). När man väl börjar räkna ihop alla utgifter börjar man undra över sig själv, varför gör jag detta? Jo, det är så enkelt så. Jag älskar min hobby och jag får så mycket kärlek tillbaka. Och sist men inte minst Maine coonen är ju världens vackraste katt och jag blir mätt bara över att titta på dom så jag  behöver inte något annat i livet.

Det här är mitt alldeles egna ögongodis!!! Love you all!

 

Ha en underbar dag alla mina vänner.

Vid pennan Nettan & G-kullen

 

 

 

Idag har vi haft goda vänner på besök som har tittat på våra bebisar.
Huruvida en av kattungarna blir bokade eller ej återstår att se. 

Hej kompisar! Här kommer lite uppdateringar tillsammans med dagens vikt.

Kattungarna har igår kväll flyttat 3 meter, tillbaka till den plats de föddes på. Naijalie har funnit sig väl och ligger just nu och diar alla sina ungar. Det här var inte alls den kattunge-hage vi planerat, men det är den vi har att tillgå eftersom den tilltänkta inte hann komma med posten. Och kattungarna rymde ju hela tiden, så detta fick bli lösningen. Allt är i alla fall frid och fröjd, alla nöjda och glada! Här ser ni den nya boplatsen:

 

 

Imorgon får vi besök av goda vänner, detta ser vi förstås mycket fram emot. Vi vill att alla som hälsar på hos oss hanterar kattungarna så att de blir vana vid andra händer än bara våra.
På så sätt blir de så sociala som möjligt :)

 

Som ni ser så har vissa av kattungarna ökat dåligt i vikt.
Men det är ingen fara, det är helt normalt i och med att de håller på att få sina tänder just nu.
Gissa om det känns när de mer än gärna biter på våra fingar!

Förresten, en annan nyhet! I och med att de diat lite dåligt har vi låtit dom smaka på "riktig" mat.
Speciellt utformad blötmat för kattungar som ska introduceras till mat för första gången. 
Gliss, Garras och Ginny glupskade i sig mer än gärna, medan Gracie inte alls ville ha och Gastón
var smått tveksam. Vi tänker fortsätta med detta fram till den totala avvänjningen från 
Naijalies mjölk.

Kram från Elaine

 

 

Ja, som ni ser så har bebbarna verkligen vuxit till sig.
Det är full rulle mellan syskonen och de är alltid nyfikna på allt vad äventyr heter.

 

 

 

 

 

En ny kategori har skapats under rubriken "kategorier" i menyn till vänster. Varje inlägg har hamnat i en viss kateorgi, detta är till för underlätta att hitta just det inlägget ni söker. Vill du se alla videor igen? Klicka bara på "video" i menyn (som bilden visar).

 

Som ni säkert gissat redan så är jag åter tillbaka i Roslagen. Jag kan ju inte stå emot att se pälsbollarna så ofta jag bara kan. De har hunnit bli 3 veckor nu och jösses vad de har vuxit! De har fått sin hörsel och syn, just i detta nu håller de på att få tänder. De vill smaka på allt och Gracie rymmer ifrån lådan hela tiden. 

Vi väntar just nu på att posten ska leverera en kattungehage som vi beställt ifrån Royal Canin. Vi längtar så efter att  de ska kunna sträcka lite mer på benen utan vår övervakning. Förhoppningsvis kommer den idag!

Lite nyheter då: Jag har precis redigerat den obligatoriska videon som visar kattungarnas verkliga utveckling. Denna ska bearbetas några steg till innan publicering sker. Men den kommer ut idag, så mycket kan jag lova.