7 januari 2014

 

Idag är en ny dag med nya tag. Hessie letade efter Holly efter hon åkt härifrån. Jag blir så ledsen och som man alltid gjorde med barnen försöker man trösta. Min tröst blev att försöka leka och busa med henne tills hon var så trött att hon somnade bredvid mig. 

 

Idag känns det lite bättre och Hessie har nu ätit lite mat vilket hon vägrade göra igår. Tiden läker väl alla sår eller hur? Tidsmaskinen tickar och livet måste gå vidare vad som än händer. Nu ska vi njuta av underbara Hessie och ge henne all vår kärlek och tid så att hon fortsätter att vara en sån där mysig kurrmaskin. Hessie är också väldigt framåt och kul kattunge. Hon kom bara lite bakom Holly eftersom jag fixerade mig på just henne för att hon skulle bli frisk och stark igen. Hessie snusar i örat på mig så man blir tokigt fnittrig. Håret blir tvättat och man får många pussar av henne. En jätterar tjej är vad hon är. Och hon kommer att komma fram mer nu som ensam kattunge. 

 

Mer berättarhistorier kommer att komma och förståss bilder!

 

Vid tangenterna Nettan och Happy kullen : )

6 januari 2014

 

 

Inatt har jag inte sovit så bra! Vaknade av sprutande diarréer och for upp som skjuten ur en kanon för att hämta hink och spade för att rensa lådan. Men jag måste ha drömt för där fanns ingenting. Måste ha varit min fasa över om Holly nu sista timmarna blev dålig i magen innan familjen skulle komma. Strax före åtta vaknade jag något piggare och återigen med att det sprutade diarréer. Men det här är ju inte klokt vad fasiken händer. Kan jag verkligen drömma så hårt. Alla mådde toppen och likaså jag så det var bara att gå upp och börja förbereda för Hollys avsked från oss.

 

Jag passade på att ta ytterligare en drös med bilder på Holly och Hessie! Vi kan ju alltid titta tillbaka och minnas alla lekar och bus, eller hur Hessie! : ) Tycker så synd om Hessie som nu blir ensam utan sin bästa kompis. Men katter är ju inte som vi människor. Vi saknar ju våra bästisar så det gör ont. Men katten har inte våra känslor. Hur som helst så kom familjen vid 12 och det blev mycket lek och stoj med kattungarna. Flickorna hade haft lite svårt att sova inatt, vilket inte var förvånande. Dom har längtar så jättemycket efter sin Holly. Äntligen så skulle dom få hem henne!

 

Vi gick igenom alla papper och sen tog vi en fika med glass och mazariner. Sen var det dags för familjen att åka hem med Holly. "Ska du inte säga hejdå till Holly" hörde jag någon av flickorna säga. Dom skulle bara veta hur mycket jag pussade och kelade med henne igår. Skippade tv:n för att få vara tillsammans med henne dom sista timmarna. Jo, det kändes i hjärtat när dom gick iväg mot bilen med lilla Holly i säker transportbur. Jag fick svälja många gånger för att inte visa. Man kanske lätt tror att man inte kan känna något med så många katter, men se där har alla fel. Det är väl därför jag behållt en från varje kull (nästintill) för att få tröst i den och kunna följa deras liv härifrån.

 

Holly fick med sig både blötmat och torrfoder från James will be loved samt massor av leksaker och en tygigloo som hon boat i här. Vår doft gör henne tryggare hos sin nya familj.

 

Men nu vill jag visa dom sista bilderna härifrån på Holly. Hessie fick bli plåtad också. Även jag åkte på några bilder som min sambo tog. Tog även en gruppbild på Hollys härliga familj. Vi kommer att hålla kontakt i framtiden!

 

Jag önskar härmed Hollys familj ett stort lycka till med Holly och jag vet att hon kommer att bli

såååå lycklig!

 

5 januari 2014

 

Nya ÅRET har precis börjat! Tänk vad jag hunnit med under "bara" ett år!

Två kullar! Trodde aldrig jag skulle orka, men glädjen att se dessa små underbara kattungar växa och bli egna individer sporrar nåt så fantastiskt! Nu är det snart dags för dom två sista tjejerna att lämna boet. 

 

Den första eller rättare sagt näst sista som flyttar är lilla Holly. Hon flyttar i morgon på sin 18 veckors dag!

Jag kommer att sakna henne otroligt mycket och det gör det ibland med vissa individer som ristat in sin kärlek i mitt hjärta. Hon hade lite otur med första vaccinationen eller om det var avmaskningen för hennes lilla kropp sa stopp! 

Men allt redde ut sig till slut. Hon har vuxit ikapp och är stark, pigg och otroligt nyfiken. Hon är faktiskt den i kullen som varit modigast och mest framåt! Om det var så att Gud hade bestämt att det skulle vara en i varje kull som skulle bli sjuk och även fått välja denna individ så valde han helt rätt. Jag blir lätt väldigt känslig och tar vid mig när något djur inte mår bra och kämpar till det yttersta för att allt ska bli bra igen. Jag har en envishet som jag många gånger fått höra är något negativt. Men med åren kan jag lova att den har varit mig tillgodo. 

 

Nock om detta! Nu har jag tagit massor med foton på mina stjärnmodeller eftersom det är sista chansen!

Min tilltro står i dom nya lyckliga ägarna att skicka mig foton så mycket dom hinner med och även rapportera hur det går och hur dom växer. Självklart ska vi träffas och några ska även ställas ut och gå i avel i denna kull. Vilket jag tycker ska bli så intressant eftersom jag nu drar mig tillbaka och avvecklar mitt katteri på grund av min sjukdom. Det har varit många helt fantastiska år med denna helt enormt vackra ras. Och jag ångrar inte en minut!

Hoppas alla har varit nöjda med mina katter och mitt engagemang.

 

Här kommer nu en helt drös med bilder både bra och dåliga för ibland är även en nackbild rolig!